Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En barndomsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag riktigt fasade över, att denne noble gamle
man av Hangri alltid fick benämningen
»gubbafaen», på ryggen förstås. Men samtidigt beundrade
jag Hangris frigjordhet från sociala fördomar.
När sällskapet drog till en annan marknad,
följde jag, om tillfället var gynnsamt, med ett
stycke på vägen. Vi gingo i samlad trupp och jag
hoppades, att de mötande skulle tro, att jag
tillhörde bandet. Då vi kommo ut på skogen
förändrades tonen något. En flaska kom fram och
gick från mun till mun. Till och med Hangri och
jag fingo var sin lilla klunk, fast gubben Adel
protesterade och framhöll det råa i, att en son av
bildade föräldrar skulle dricka ur butelj, vilket
framkallade ett unisont »håll käft, gubbfaen», från
Jurell, kvinnan och Hangri. Jag förstod icke denna
sidovördnad för gubbens nobla personlighet.
Hade jag vetat, att Adel huvudsakligen
förtjänte sitt bröd genom försäljningen av makurja
(merkurium, arsenik), skulle jag kanske ha
förstått, att hans överlägsenhet inom sällskapet
endast var skenbar.
Efter några fjärdingsväg blev jag vanligen
hemförlovad och skildes med saknad från min vän
Hangri.
År hade gått, och jag hade längesedan glömt
Hangri. Jag hade delvis nått mina drömmars mål
och stod som artistyngel i Göteborg åtminstone
med ena foten i bohemlivet. En dag intog jag i
sällskap med Olle Nelson och vår gemensamme
vän juden Löwenstein; en gammal kringvandrande
försäljare av byxhängslen, knappar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
