Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möter oss efter halva kilometern — utom då han är
västlig förstås, men då river det i, ty landvind
— bondvind — är den mest pressande av alla
vindar. Då gäller det att ha starka doningar och
att stå i ordning att släcka på skot, om det skulle
behövas.
Nu bryr jag mig inte om vad ni tycker om
allt vad jag pratar. Detta är kanske ingen
jullektyr, men om ni hade en sådan där båt, skulle
ni gärna vilja påminna er sommarseglingen. Jag
har seglat på vintrarna också, men man blir
bekväm med åren. Is på däck, isiga fall och skot,
en blåst som bly, sjö, som verkar grav, skum
som hagelbyar, sådant tröttnar man på, fast — om
det är nödvändigt, så gärna! Jag har för resten
aldrig fattat begreppet lustsegling, lika litet som
begreppet promenad. Jag seglar för att komma dit
jag vill och går icke utan att ha ett bestämt
mål.
Jag har verkligen seglat ut några gånger med
kvinnor ombord. De ville visa att de icke voro
rädda. Ett par gånger lyckades de dölja sin rädsla
genom en hysteriskt frimodig konversation. Men
ett par gånger ha de bett mig styra rakt på land
mitt i natten, då rädsla och sjösjuka ansatte dem.
I mörker och regndis, då man bör vara så rädd
som möjligt för land! Kjoltyg ombord är en
styggelse, om man inte ligger gott förtöjd i en
hamn, och hur sportwomanlike kjoltyget är, hur
frejdigt och frimodigt det än uppträder, kan man
komma i situationer, där ens ansvar blir för stort,
då man har kvinnor ombord. Ty icke kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
