Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nattlig fundering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet väl att fantasin kan förvandla sagor till
verklighet. Jag har minnen som jag låtit fantasin
omforma. De ha fått leva ett nästan organiskt liv i
min hjärna och blivit verklighet. På samma sätt
som man talar om lögnare: — De ha ljugit så
länge att de tro på sina lögnhistorier och svära på
sanningsenligheten bona fide.
I alla händelser var det en historia jag ville
berätta för er! Och den tangerar något litet
Strindbergs Blå Böcker. Det är makterna som äro i
rörelse. Jag skrev i förra berättelsen om ett
gäddhjärta. Nu ville jag tala om en kvinna som jag
kände i min barndom. Hon var blind till en viss
grad. Och det egendomliga med henne var att
hon kunde se endast i månsken. Hon var dotter
till en stortjuv, kyrktjuv, en man som levt ett halvt
liv i fängelse. Jag var skolkamrat med flickan,
och detta underliga att hon endast vid månsken
blev seende, uppfattade vi som bara ett faktum
utan att tänka vidare. Men för några år sedan
kom jag ner till min hemtrakt. Jag gjorde en
promenad och kom till den gamle tjuvens torp.
Bara gumman var hemma och jag började prata.
Det blev nog så intressant. Jag talade om dottern
den blinda, som endast vid månsken vart seende,
och gumman, en av livet sliten åttioåring, kastade
av masken och gav sig helt. Vi sutto i fållbänken
och jag höll henne i handen — strök ibland hennes
hår — jag fick ett människoöde serverat.
Det var en kväll, då de saknade mat i torpet,
alltså måste mat anskaffas. På ett gärde en kvarts
mil därifrån betade kyrkvärdens får. Mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
