Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaksons död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den onde, som åstadkom allt detta. Men Gud
tillstadde ju att Den onde fick husera med
människan — — — det gick runt i Isaksons huvud.
Han pustade och kved, ty sjukan satte åt honom
igen. Det var något som tryckte nerifrån magen
uppåt bröstet och pressade på hjärtat och han
tänkte som han tänkt nu flera veckor vid varje
anfall: Detta är väl döden som kommer. Nu satte
det åt honom värre än vanligt och han skakade på
koskällan, som man ställt på stolen bredvid sängen.
Hustrun kom in. Hon var en sextioårs
människa, solbrynt och rynkig, senig av arbetet med
fisket, knotig och kutryggig.
— Nu tror ja dä börjar lida mä mej, Johanna!
D’ä bäst du skickar ätter prästen — — —
— Du ä tokug mä din präst! Ska han fara
som en stolle fram å tebaka så fort dä sticker
lite i kroppen på dej! Inte dör du, inte! Ska ja ge
dej ett glas utå vinet?
— Ja, ge mej dä, kanske dä lenar lite i bröstet.
— Tack ska du ha, Johanna — åj åj åj — ja,
men dä ä som om dä skulle lena lite, hå hå ja ja
— d’ä svårt å dö. Å, ja har vari en stor syndare —
Johannas anlete mörknade: — Åja, ja hörde
nog när du biktade dej, du har vatt en usslinge,
dä har du, bedrage mej å vatt när andra, fast
du lovade i körka — men nu har du ditt straff —
— Stog du å lyssnade när jag talte mä
pastorn? Jäk — — — men dä gör däsamma —
åj åj åj, ge mej ett glas te! — Tack ska du ha,
du ä snäll, Johanna, i alla fall — åj — åj —
nu kommer döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
