Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaksons begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomkvist trevar sig fram till dörren, snubblar
på trappan så det ekar mellan gårdsbyggnaderna,
men står om ett par sekunder på litet osäkra ben
i Davids kammare.
— Hör du David, jag vill veta, var Alida
ligger, fästemön begrips! Kan en komma in?
— Nog kan en komma in, men moster
Johanna hör så fasligt väl. Det går nog aldrig!
Åtminstone får du ta åv dej skorna.
— Ä dä ingenting annat, så — — och
Blomkvist sätter sig på Davids sängkant och drar av
sig sina stiliga skor.
— Ja ska följa me å visa dej, säjer David
med ett infernaliskt uttryck i synen. Kom nu så
gå vi. Men kom ihåg, säj inte ett ord, viska inte
en gång, för moster har hörsel som en hare. Alida
ligger i vindskammarn i övervåningen mitt emot
trappan. Men gå som en ande å tänd inte stickor,
slå inte emot någonstans, tänd inte stickor inne i
kammarn heller, för dä hörs!
Och David öppnar förstudörren åt Blomkvist
och visar på trappan. Därpå försvinner han,
skyndar över gårdsplanen till sin kammare, tar
Blomkvists skor, går ut, låser ytterdörren, springer till
logen som han öppnar sedan han slängt skorna
över takåsen och klättrar upp på hörännet. Där
borrar han ned sig och somnar som den där utfört
en god gärning.
Men däruppe på vindskammaren sov icke
Alida utan gamla mormor. När Blomkvist kom
in och började tassa fram över golvet i sin
strumpläst för att överraska den älskade, drog gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
