Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
ora stegs afstånd, orörlig och så. fördjupad
i sina tankar, att han, som det tycktes,
icke hade märkt hans ankomst. Han stud-
sade, utstötte ett skrik, ilade fram mot ho-
nom och slog sina armar om hans hals.
Min son!, hviskade han, med en stäm-
ma, som skalf af alla de häftiga sinnesrö-
relser, de sista timmarne hade framkallat.
Det är alltså du, som gör sak med våra
fiender ?,,
Skulle då icke jag ha samma rätt att
försvara mina vänner, som du att dräpa
dina fiender?, svarade Jakob med en vek
och rörd stämma.
» Hvar är han ?,;,
.Härinne. Du skall i detta ögonblick
kunna förråda honom sofvande.,,
Madsan hade återvunnit näågöt af sin
forna sjelfbeherrskning, då han såg Jakob
räddad. Han gick mot den minsta af de
tva dörrarne, som förde till de närmaste
hvalfven, men Jakob steg upp och gick ho-
nom i vägen.
» Vänta litet!,, svarade han hastigt, låt
det åtminstone icke vara du, som först öpp-
nar denna dörr. Han är ej heller ensam;
hans dotter, fröken Sofi, är hos honom.,,
Hans dotter!,, upprepade Madsan, i det
en aning om Jakobs känsla genomfor ho-
nom. ,Na väl! hvarför skulle jag dröja för
hennes skull? — Jag ville bara tala ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
