Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II. Geniet och dess urartning - Missbruk av stimulanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lytton, who is discoverable only in Ernest Maltravers where
his soul is deliberately and nakedly set forth. And who
would ever know Dickens by looking at him or talking
with him, or doing anything with him except reading his
Curiosity Shop?»[1]. I mycket har Griswold otvivelaktigt
riktigt skildrat det sjukliga i Poes själsliv, och om de
skarpa protester, hans skildring mött, i flera avseenden äro
mer än befogade, försvagas de i andra avseenden av det
sakförhållandet, att de samtida, som med för dem hedrande
indignation uppträtt till försvar för Poes minne, och vilka
ofta åberopas mot Griswold, uteslutande eller
huvudsakligen kände Poes bättre och ur social synpunkt angenämare
sidor, vilka ägde en ovanlig förmåga att vinna människor.
Att han i lugnt och behärskat tillstånd var en förnäm natur
och en fullkomlig gentleman, torde också vara höjt över
tvivel. Det finns dock fullt upp av lika trovärdiga
vittnesmål om andra personliga egenskaper hos honom, vilka ej
voro lika tilltalande, men vilka här äro av ojämförligt
större intresse, då de i långt högre grad härflyta från den
dunkla källa, vars flöden genomströmma hans fantasivärld
och hans diktning.
Poes missbruk av stimulanser är det faktum som
gjorts till centralpunkt i många teckningar av hans person.
Det är en skenbart rätt tacksam uppgift att betrakta hela
hans liv och hela hans produktion ur denna synpunkt,
såsom Arvède Barine (Mme de Vincens) och andra gjort. Att
ett sådant betraktelsesätt ej desto mindre är felaktigt, är
säkert. Ty Poes missbruk av stimulerande medel var icke
grunden till, utan en följd av hans sjukliga egenheter
och blott en sida av hans mentala urartning. Poes läkare
synes ha förstått detta och även Griswold, som åtminstone
skenbart bemödar sig att låta den psykiska förskjutningen
utgöra en försonande bakgrund för excesserna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
