Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II. Geniet och dess urartning - Poes förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
pulsers konflikt med det etiska och intellektuella jaget lik-
som med den yttre verkligheten vållar lätt nog en över-
spänning inom själstillståndet, som närmar sig eller över-
skrider gränsen för den mentala rubbningen. Man finner
också ej sällan hos romantikerna ett starkt intresse för
vansinnet. Detta intresse återfinnes, såsom vi f. ö. redan
sett, mycket utpräglat hos Poe, och hans själsfrändskap
med dem är i denna detalj tydlig.
I yttre avseende voro Poes excesser knappast mindre
ödesdigra än i inre. De medförde brytningar med prin-
cipaler och gynnare, avskedande, bittra materiella besvikel-
ser och djupa förödmjukelser i,
dåligt anseende på många
håll. De många fiender, som han genom sina litterära kri-
tiker eller på annat sätt förskaffat sig, begagnade sig av
Poes rykte för alkoholutsvävningar till att skandalisera
honom och skända hans heder: man tillade honom upp-
diktade laster, spred lögner och infamier om honom, ja
beskyllde honom t. o. m. för uppdiktade brott — beskyll-
ningar som antagligen väckte en viss grad av tilltro, ehuru
de av domstol mortificerades. Ännu efter döden omgåvo
dessa l^ittra fiender hans rykte med vanära. Och även hans
vänner gåvo, när de menade som bäst, ofrivilligt stöd åt
den uppfattning, som i Poe såg i främsta rummet en oför-
bätterlig fyllbult. Vilken förödmjukelsens kalk fick han ej
tömma i det upprop om hjälp åt honom, som hans redlige
vän Willis i december 1846 införde i The Home Journal!
Här prisas Poe såsom under normala förhållanden ett möns-
^ Det skulle vara av intresse att veta, ehuru saken visserligen är
föga väsentlig, vad som förefallit mellan Poe och Dickens vid den
senares första besök i Förenta Staterna. Dickens skriver nämligen i
ett brev till Poe av 27 november 1842: »Do not for a moment suppose
that I have ever thought of you hut with a pleasant recollection»
(XVIL 125) vilket tycks förutsätta en av Poe uttryckt farhåga, att
Dickens ansåge sig ha skäl för motsatsen.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
