Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIV. Poes mesmeristiska intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Poes prosa har Lauvriére på ett skarpsinnigt sätt ställt de
skilda aspekterna av denna i relation till de olika faserna
av hans väsen. Han har detaljerat påvisat, hur intimt
fantastiken och tvångstanken sammanhänga med hans
mentala urartning, och hurusom detta även är förhållandet
med skräcken, till vars uppkomst och underhållande även
hans bruk av stimulanser bidragit. Min uppgift är emel-
lertid främst att söka ställa de särskilda grupperna av Poes
prosaverk mot bakgrunden av de allmänna företeelser,
med vilka de erbjuda mera påfallande beröringspunkter.
Vid behandlingen av denna del av mitt ämne har det ej
varit mig möjligt att fullständigt undvika de inkonsekven-
ser, till vilka en nödvändig uppdelning av materialet efter
en viss princip brukar ge upphov. Det må lända mig till
ursäkt, att näppeligen någon av de indelningar av Poes
prosaberättelser, som hittills med anläggande av skilda
synpunkter försökts, är logiskt oanfäktlig. Så är t. ex.
icke förhållandet med Richardsons ^, vilken lämnar rum
för möjligheten att hänföra en viss novell till två eller flera
kategorier, och ej heller med Smiths, som dock är erkän-
nansvärd på grund av sin enkelhet ^.
^ Richardson, II, 120.
2 Han grupperar nämligen novellerna efter deras tekniska bygg-
nad i två kategorier, A och B. A-gruppen karaktäriseras av att »die
Fäden, die Linien des Interesses fliessen zusammen und gipfeln im
Scheitel». Inom B-gruppen åter är berättelsen »in zwei gleiche, sich
aufeinander beziehende Teile öder Halbkreise geteilt». (Smith, 351,
352.) När Smith söker göra gällande, att denna tekniska gruppering
även indelar historierna i avseende på deras konstnärliga syftning
och verkan, är han ej fullt övertygande. B-typen vänder sig, säger
han, »in erster Linie an unsere intellektuelle Neugierde, an jenen
Instinkt, der gerne Rätsel löst». Så långt har han obestridligt rätt.
Men när han fortsätter: »Die Geschichten des Typus A aber wenden
sich an unseren Kunstsinn, an unser Gefiihl fiir Einheitlichkeit, fiir
Harmonie und fiir Klimax», är han ute på hal is, ty detta gäller även
om historierna av B-typen. Smith erkänner själv, att »in beiden be-
steht jene ’Totalität der Wirkung’, die Poe fordert, aber sie wird auf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
