- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
196

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIV. Poes mesmeristiska intresse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196
är tydligt. I Ligeia har han varmt älskat sin första hustru,
lady Ligeia, och då han efter hennes död ingår äktenskap
med lady Rowena, gå hans tankar ständigt till Ligeia, och
i den mån dennas gestalt och kärlek allt klarare framstå
för honom, växer inom honom en stark motvilja upp mot
Rowena, vilket ytterligare ökar hans längtan efter Ligeia.
I Morella har maken visserligen aldrig under hennes livs-
tid älskat sin hustru, men efter hennes död uppgår han
med lidelse i tanken på henne: »1 snatched from the scru-
tiny of the world a being whom destiny compelled me to
adore, and in the rigorous seclusion of my home, watched
w^ith an agonizing anxiely över all which concerned the
beloved» ^
Att Poe i Morella och Ligeia, liksom även i den när-
besläktade, senare tillkomna Eleonora, skapat djupt ur en
egen inre upplevelse och lånat sina kvinnogestalters grund-
drag, det vaga, skugglika och överjordiska, från Virginia,
är, såsom ofta — i Sverige av Söderman ^ — framhållits,
otvivelaktigt. Lika otvivelaktigt är emellertid, att vi i dessa
berättelser möta en åskådning, till vilken tydliga paralleller
finnas inom den tyska romantiken. Där representerar No-
valis, såsom Wächtler närmare utrett, en ståndpunkt, som
i grund och botten är densamma: »Was ich will, das känn
ich. Bei den Menschen ist kein Ding unmöglich.» I hans
Heinrich von Ofterdingen återfinner hjälten i Cyane sin
döda och begråtna Mathilde, liksom Novalis själv i sitt
eget liv i Julie von Charpentier älskade sin döda Sophie
von Kiihn, vilken han en gång trott sig skola genom sin
viljas kraft kunna kvarhålla i livet. Måhända kan man
också vara berättigad inlägga något av detta behov att i
varje kvinna, som stämde honom sympatiskt, söka något
av sin Virginia i Poes friarfärder efter hennes död och så-
1 II, 32.
2 »Dödens diktare», Stockh. Dagblad. 1 juli 1909.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free