Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XV. Skräcken i Poes novellistik - Skräck och fatalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Skräcken i Poes novellistik.
Tanken på döden är sålunda för Poe i de flesta fall
ofrånkomligt förenad med skräck, ja hans skräck kulmi-
nerar, såsom tidigare framhållits, just i dödstanken. »It
was of Death I spöke How singular sounds that word
which of old was want to bring terror to all hearts —
throwing a mildew upon all pleasures! .... Ah, Death, the
spectre which sate at all our feasts!» ^ Det är följaktligen
helt naturligt, att han med förkärlek, då han vill uppnå
en skräckverkan av vare sig en våldsam och brutal art,
såsom t. ex. i Mr. Valdemar och The Cask of Amontillado,
eller av en mera dämpad men därför icke mindre ener-
gisk karaktär, såsom i The Fall of the House of Usher,
ställer döden i bakgrunden och plötsligt låter honom fram-
träda på skådeplatsen såsom den obetvinglige verkställaren
av ödets dom. Den hårda och knappa form, vari hans
tragiska noveller av detta slag äro gjutna, har ej blott den
betydelsen att göra skildringen uthärdlig för läsaren, utan
bidrager också starkt att skärpa intrycket av oundviklig-
heten i det fasansfulla som skall hända. Sålunda se vi hos
Poe skräcken förbindas med ödesingripandet på ett sätt
som knappast ar artskilt, utan snarare blott konstnärligt
gradskilt från den tyska ödesromantiken, och vilket starkt
erinrar om dennas tvillingstam på samma träd, den här
IV, 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
