Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVI. Den brottsliga impulsen - »The imp of the perverse» - The Tell-Tale Heart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Alltså: den dunkla men omotståndligt starka driften
att göra raka motsatsen till vad man vet att man bör göra
är en av själslivets mäktigaste krafter — »the imp of
the perverse». Poe pejlar här, om någonsin, djupet av
sin egen själ.
I The Tell-Tale Heart bo en ung och en gammal man
tillsammans som goda vänner. Men den gamle mannen
har ett blint öga, överdraget av en hinna, och när den
unge mannens blick möter detta, väckes inom honom en
ursinnig och oresonlig antipati. Han besluter att mörda
den gamle mannen för hans ögas skull och att gå till ver-
ket med sådan slughet, att hans brottslighet aldrig skall
kunna upptäckas. Med djävulsk beräkning och utom-
ordentlig självbehärskning verkställer han sin avsikt. Un-
der sju nätter smyger han sig vid midnatt in i den gamles
rum, och hur oändligt försiktigt:
And every night, about midnight, I turned the latch of his door
and openod it — oh so gently! And then, when I had made an ope-
ning sufficient for my head, I put in a dark lantern, all closed, closed,
so that no light shone out, and then I thrust in my head. Oh, you
would have laughed to see how cunningly I thrust it in! I moved it
slowly — very, very slowly, so that I might not disturb the old man’s
sleep. It took me an hour to place my vvhole head within the ope-
ning so far that I could see him as he lay upon his bed. ^
Den gamle sover emellertid, och hans hemska öga är
slutet. Men den åttonde natten är det öppet, och vid ett
svagt buller, som mördaren gör, sätter sig den gamle man-
nen förskräckt upp i bädden och frågar: »Vem är det?»
Nu följer en mästerlig skildring av den ohyggliga ångest
som griper åldringen. Han vet ej om någon är i det mörka
rummet eller icke, men han anar det. Mördaren håller
sig ljudlöst stilla under timtal, och hans offers ångest växer
för varje minut. Den gamle känner, att olyckan är över
honom.
v, 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
