Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVII. Poe och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
hela uppfattning av klassicismen belyses klart av ett så-
dant yttrande som detta: »For one Fouqué there are fifty
Moliéres» ^. Men yttrandet ifråga belyser också hans värde-
sättning av Fouqué, och det kan tryggt sägas, att denne
var den tyske romantiker, som stod hans hjärta närmast.
Vad han beundrade hos honom var givetvis icke hans kri-
giska hjältar, vilkas rätta diagnos Heine ställde med orden,
att de hade »so viel Muth wie hundert Löwen und so viel
Verstand vvie zwei Esel». Det var närmast för hans fesaga
Undine han hyste en beundran, vilken var så gott som obe-
gränsad. »Undine is a model of models, in regard to the
high artistical talent which it evinces» ^, säger han. Att
Undines mystiska och eteriska naturpoesi samt dess ord-
målningar och ej mindre dess komposition slogo an på Poe
var i själva verket ganska naturligt.
Men trots hans varma beundran för Fouqué torde det
knappast vara möjligt att konstatera något direkt infly-
tande från denne på Poes diktning. Redan den oförbehåll-
samhet och värme, varmed Poe lovprisar Fouqué, antyder
i viss mån, att han känner sig höjd över varje misstanke
att ha lånat något från denne tyske romantiker.
Raka motsatsen är förhållandet med Poes ställning lill
en annan tysk romantiker med ett större namn: Hoffmann.
Han nämner honom aldrig, och dock är Hoffmann otvivel-
aktigt den prosadiktare som djupare än någon annan på-
verkat Poes berättarkonst, och hos vilken han mera än hos
någon annan står i skuld för lån av idéer och uppslag.
Just därför är det mycket begripligt, att medan han eljest
med förkärlek briljerar med sin kännedom om tysk litte-
ratur, och medan han särskilt i så höga tonarter sjunger
Fouqués lov, Hoffmanns namn aldrig flyter ur hans penna.
»He would naturally not», säger Palmer Gobb, »have given
1 XI, 89.
2 X, 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
