Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVIII. Hoffmanns inflytande på Poes novellistik - Dubbelgångeri hos Fouqué och Tieck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Cobb fullföljer i detalj jämförelsen mellan William
Wilson och Die Elixire des Teufels och konstaterar föl-
jande:
Hos såväl Wilson som Medardus ligger från början
fröet till det onda slumrande; båda begå en mängd miss-
gärningar, och båda nedskriva, när döden nalkas, sin his-
toria. Hoffmann räddar sin hjälte från »die dunkle Nacht»,
Poe däremot låter denna segra. Wilson såväl som Medar-
dus framstår som ett offer för ett obevekligt öde: Medar-
dus förföljes av »das vom Teufel beseelte Prinzip», Wilson
är »slave of circumstances beyond human control». De
båda dubbelgångarne förete den likheten, att båda ha vissa
sällsamma egenheter i sitt tal: Viktorin, Medardus’ dub-
belgångare, stammar och viskar på ett sätt som gör ett
ohyggligt intryck på Medardus (»Ein Eisstrom goss sich
mir durch die Glieder»), och Wilsons dubbelgångare talar
alltid i »w^hispered syllables, which .... struck upon my
soul with the shock of a galvanic battery». Poe har emel-
lertid vetat att avvinna denna viskning en långt starkare
och hemskare effekt än Hoffmann. F. ö. är Wilsons dub-
belgångare bärare av den goda principen, W^ilson själv av
den onda, medan det omvända är förhållandet med Medar-
dus och Viktorin. Medardus tror sig döda Viktorin, Wil-
son åter dödar verkligen sin dubbelgångare och dödar där-
med sitt bättre jag. Wilson är passionerad spelare och
vinner enorma summor genom falskspelning. Även Medar-
dus vinner stora summor på spel, detta dock genom »mak-
ternas» ingripande.
Sedda mot bakgrunden av den påverkan från Die Elixire
des Teufels, som vi redan spårat i A Tale of the Ragged
Mountains och Morella, synas dessa överensstämmelser
mellan Hoffmanns roman och William Wilson tydligt ge
vid handen, att viktiga impulser till den senare givits av den
förra. Härmed är dock icke sagt vare sig att William Wil-
son skulle stå fri från intryck av andra författare än Hoff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
