Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIII. Poe och Frankrike - Sue och Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
dubbelgången (dess hjälte, den unge riddaren Oluf, utkäm-
par en tvekamp med sin fantom och erfar själv smärtan av
de hugg han tilldelar denna). Denna historia står mycket
nära Poes William Wilson, vilken utgavs året förut, och
vilken således med hänsyn till den korta mellantiden knap-
past kan tänkas ha påverkat Gautier. Dennes förtjänst om
att göra den med enhetlighet och koncentration uppliyggda
fantastiska novellen populär är som bekant betydlig. »Non
seulement il en écrivit un grand nombre», säger Retinger,
»mais, en s’inspirant de tous les auteurs étrangers, il a mon-
tré les diverses faces de ce genre, aussi bien le fantastique
visionnaire que le surnaturel en action pour ou contra
rhomme. . . . En adaptant le merveilleux a ses besoins,
il a montré le chemin aux écrivains postérieurs. ... » ^
Även hos Eugéne Sue påträffas starka beröringspunk-
ter med Poe. Denne påpekar själv en av dem i en recen-
sion av Sues 1842 utgivna Les Mystéres de Paris. Han
fmner i detta arbete egentligen blott en beundransvärd sak:
»the admirable, thrice admirable story called Gringulet et
Coupe en Deux». Han framhåller den förunderliga likhe-
ten mellan The Murders in the Rue Morgue och clou’n i
denna Sues historia. Poe skriver:
»I say I was surprised in coming upon tliis story — and
I was so, because one of its points tias been suggested to M. Sue
by a tale of my own. Coupe en Deux bas an ape remarkable
for its size, strength, ferocity, and propensity to imitation. Wishing
to commit a murder so cunningly that discovery would be impossible,
the master of this animal teaches it to imitate the functions of a
barber, and incites it to cut the throat of a child, under the idea
that, when the murder is discovered, it will be considered the uninsti-
gated deed of the ape. On first seeing this, I felt apprehensive that
some of my friends would accuse me of plagiarising from it my
Murders in the Rue Morgue. But I soon called to mind that this
latter was first published in Graham’s Magazine for April, 1841. Some
years ago [det var i själva verket samma år, 18411 the Paris Gharivari
’
Retinger, s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
