- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
334

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIV. Poe och Baudelaire - Kvinnan hos Baudelaire och Poe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334
Redan i dessa ord ser man tydligt den gapande klyftan
mellan Poes och Baudelaires diktning. Poes dikt är kysk,
Baudelaires okysk. Kärleken är för Poe — när han icke,
såsom i Berenice, vill skildra ett patologiskt fall — en stråle
från »the distant Aidenn», en så upphöjd och förädlad
känsla, att den närmast hör hemma på ett transcendentalt
livsplan. Låt vara att även Baiidelaire glimtvis förnimmer
något liknande. Den skärande kontrasten mellan ett för
Poe typiskt uthrott som älskarens i To One in Paradise (anf.
s. 165) eller slutstrofen i den första To Helen:
Lo! In yon brilliant window-niche
How statue-like I see the stånd,
The agate himp within thy hand!
Ah, Psyche, from the regions which
Are Holy-Land!
och Baudelaires ständigt framhrytande sinnlighetskult är
dock så stark, att ett närmare ingående därpå synes mig
överflödigt; själva konstaterandet av faktum må vara nog.
Poe dyrkar och vördar kvinnan, hon står för honom som
ett halvt änglalikt väsen. Aldrig finner man hos honom
skymten av en ohscen antydan. Den kvinna han älskar är
för honom alltid upphöjd och helig, och någon förändring i
detta avseende inträder ej ens under hans sista, mest sön-
derslitna tid. För Baudelaire åter är kvinnan ett njutning-
ens käril, som efter att ha skänkt vällust väcker äcklande
leda, och han hamnar slutligen i den uppfattningen, »qu’il
n’y a que des femelles, que de la hasse prostitution» \ Hon
är vampyren, till vilken han utropar:
Infame, å qui je suis lié
Comme le forgat a la chaine,
Maudite, maudite sols tu!
¥é\i Gautier, s. 87.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free