Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXV. Den symbolistiska konstformen - Poe-Baudelaireismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342
derkäuen sittlicher und religiöser Absurditäten zu erstic-
ken». Vi återfinna det som sagt, ehuru ej sällan insvept
i täta mystiska töcken, som äga dimmans förmåga att gro-
teskt förstora och att förläna även de obetydligaste och
trivialaste föremål något fantastiskt och skenbart impone-
rande. Ej ens i den punkt, där den rent programmatiska
överensstämmelsen mellan Poe och symbolisterna är full-
ständig, förefinnes i verkligheten någon djupare själsfränd-
skap. Ty om formellt sett båda parternas valspråk var
Tärt polir Tärt, kan det näppeligen sägas, att symbolis-
terna på det hela taget i handling omsatt detta program
med den ideella lidelsefrihet, som Poe för sin del krävde
av dikten. I sitt ofta ådagalagda förakt för den ratio-
nella vetenskapen, för vilken Poe hyste så stort om än ej
obegränsat och okritiskt förtroende, i sin påtagliga strävan
att »reta brackorna» och i sin ofta alltför genomskinliga
egenskap av modekonst avslöjar sig symbolismen ej sällan,
i trots av sin teoretiska grundval, som en egoistisk tendens-
diktning i bjärt motsats till Poes. F. ö. finna vi — och
jag skall i det följande återkomma härtill — även hos
dessa senfödda baudelaireianer mycket ofta samma ])r()tt
mot Poes konstprinciper som hos Baudelaire själv, blott
framträdande på ett ännu mer flagrant sätt: behandlingen
i versdiktens form av ohyggliga ämnen.
Men allt detta till trots förklaras Poes inflytande på
denna diktargrupp lätt och självfallet av samma själs fränd-
skåp som vi sett förefinnas mellan dess stamfader Baude-
laire och Poe. Det är förkärleken för. det övernaturliga,
det ovanliga och bisarra, för själslivets nattsidor, för nerv-
rysningen, drömmen och extasen samt först och sist käns-
lan av tillvarons ångest och pinande beklämning, som ut-
göra föreningsbandet. I dessa avseenden mötas Poe och
Baudelaire sins emellan och med symbolisterna, och för de
senare sammansmälter då också Poes dikt med Baudelaires
på ett sätt, som förklarar det uttryck, »Poe-Baudelaire-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
