- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
351

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXV. Den symbolistiska konstformen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

351
För symbolisterna blev den detsamma, blott i mycket för-
stärkt betydelse. Musiken blev för många av dem, däri-
bland de såsom diktare mest framstående, diktens verkliga
mening, och för att förverkliga denna ansåg man sig i de
flesta fall nödgad att tillgripa den »fria» versen, vilken f. ö.
ensam ansågs tillåta diktarens individualitet att komma till
uttryck. Liksom sin mästare Baudelaire voro de ofta, dessa
diktare, hängivna Wagnerdyrkare. De sågo i musiken både
uttrycksmedlet och det som borde uttryckas. Mallarmé,
vars entusiasm för Wagner är välbekant, formulerar denna
sin uppfattning i följande satser:
»Ce n’est pas de sonorités élémentaires par les cuivres, les cor-
des, les bois, indéniablement mais de rintellectuelle parole å son
apogée que doit, avec plénitude et évidence, résulter, en tant que
Tensemble des rapports existant dans tout, la Musique.» . . . >Toute
äme est une mélodie, qu’il s’agit de renouer.» ^
Man återfinner här ej blott Poes tanke utan även
Wagners uppfattning av den högsta poetiska formen så-
som fullkomlig musik.
Och Verlaine säger i sin Art poétique:
De la musique encore et toujours,
Que ton vers soit la chose envolée ....
Då han närmare utvecklar sitt program med orden:
Il faut aussi que tu n’ailles point
Choisir tes möts sans quelque méprise,
Rien de plus cher que la chanson grise
Ou rindécis au Precis se joint,
föreligger här en iögonfallande analogi ej blott till stäm-
ningen / Poes egen lyrik (»la chanson grise») utan också
till hans i det föregående närmare utvecklade poetik och
hans förkärlek för »the vague, the uncomprehended», som
Divagatioii premiére relativement au vers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free