Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXV. Den symbolistiska konstformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
uttivcka. För symbolisterna urartade alltför ofta ord-
musiken till att bli det allt dominerande draget i fråga om
diktens yttre form. Strävandet att väcka andra sinnes-
analogier genom denna ordmusik gick till överdrifter, mot
vilka de tyska nyromantikernas te sig ytterst oskyldiga,
och meningen fick alltsomoftast fullständigt vika för en
klangeffekt av ord, av vilka ej sällan (isynnerhet hos Mal-
larmé under hans sista period) mänga brukades i helt
andra betydelser än de vedertagna. Om Poe också ej stod
främmande för själva grunduppfattningen häri, skulle han
dock säkerligen inför utslagen av dessa experimentella
överdrifter varit benägen att ge Nietzsche rätt, när denne
bryter staven över dylika företeelser, såsom utgörande den
litterära dekadensens manifestation i formellt avseende.
»Womit kennzeichnet sich jede literarische d é c a-
dence?» frågar Nietzsche och svarar: »Damit, dass das
Leben nicht mehr im Ganzen wohnt. Das Wort wird sou-
verain und springt aus dem Satz hinaus, der Satz greift
iiber und verdunkelt den Sinn der Seite, die Seite gewinnt
Leben auf Unkosten des Ganzen, — das Ganze ist kein Gan-
zes mehr» i.
Även Poe skulle säkerligen ofta hos symbolis-
terna saknat the unity of effect.
Men om sålunda den teoretiska överensstämmelsen
mellan Poe och de symbolistiska skalderna beträffande
konstformen ej alltid motsvarades av en liknande överens-
stämmelse i teoriernas tillämpning, är dock Poes inflytande
pa denna diktargrupp ej minst påtagligt just i språkligt av-
seende. Även till de nyssnämnda språkliga excesserna är
han indirekt upphovet, ty deras franske främjare Mallarmé
hade berusat sig just av Poes versmusik och av hans teori
om det musikaliska elementets kardinala betydelse för ver-
sen. Mallarmés beundran för Poe är lika stor som Baude-
^ Nietzsche, Der Fall Wagner. — Guyau anser även dekadensen
väsentligen karaktäriseras av »Tobsession du mot». {Nilsson, s. 136.)
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
