Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten och öfverin seen det vid egendomen
lem-nade öfrig.
“Nästa vår,“ sade Ludvig, i det han efter
tacksägelse-skålen nedsatte glaset, “vänta vi
våra vänner till Rosenborg.“
“Först,“ svarade Rudolf, “vänta vi er hit
till juL“
“Icke så snart, min käraste svåger! Mina
små flickor få icke den aftonen sakna mig.
Likväl vill jag ej hindra Lavinia, ifall hon skulle
önska...“
“Jag tror icke,“ af bröt den unga frun, i
det hon mycket älskvärdt smålog åt sin man,
“att det är vanligt för husmödrar att vid denna
högtid ensamma lemna sina hus. Resa vi ej
alla, så reser ingen!“ <
“Således icke förrän våren!“ återtog
Rudolf och förde sin syster till fönstret, då man
i detsamma steg upp från bordet.
Ryttmästaren gick ut, för att tillsäga det
yagnen körde fram, och Julia, för att lemna
sin man tillfälle att tala ett par ord enskilt
med Lavinia.
“Dyra, älskade syster,“ sade Rudolf, inneiv
ligt upprörd, “du följes icke i dag af en öm
mors, en älskande fars varma välsignelser,
men du följes af en brors bästa önskningar
och heligaste böne^. O, min Lavinia, kan jag
vara trygg ?“
“Det kan du, min gode, min kära Rudolf 1
jHuru mitt äktenskap än utfaller* vaj* det ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
