Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraften af en vilja, som föresatt sig att kufva
smärtan, ja, att kufva sjelfva minnet; och om
hon härunder blef onaturlig, var sådant den
naturliga följden af de förhållanden, hvaruti
hon intvingat sig och uti hvilka hon ännu
befann sig, då vi på hennes bröllopsdag först
lärde känna henne.
Tre månader efter Gotthards död förlorade
hon sin tant. Fru Schönberg hade, med
undantag af en mindre disposition åt Rudolf,
insatt Lavinia till ensam arfvinge, en förmån,
hvilken likväl icke, minst i närvarande
ögonblick, var egnad att ersätta henne den fristad,
hon haft i sin tants hus. Nu kunde hon ej
neka att söka ett hem hos sin naturlige
beskyddare, sin bror, som nyss förut blifvit Julias
lycklige make.
Rudolf hade trott att sällheten i dubbelt
mått skulle förhöjas, när Lavinia komme att
utgöra den tredje medlemmen i deras lilla
krets. Så blef dock icke förhållandet. Lavinia
var för allvarlig, för huslig, med ett ord, hon
var för stor för Julia, som icke var road att tala
om annat än baler, spektakler, klädsel och
kärlek, notabene sådan kärlek som Julia ansåg för
den enda sanna kärleken, d. v. s. den, hvilken
uppenbarar sig i tusen små uppmärksamheter
och i en beständig sysselsättning omkring det
älskade föremålet.
Sådan var Julia alltför liten för Lavinia,
som först och främst ej ville höra ett ord om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
