Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lavinia, “om du trodde att jag emottagit ditt
skydd och ditt namn i den onaturliga
förhoppning att ditt hem genom mig skulle blifva dig
vidrigt. Jag vill fast mer försöka att göra det
ännu angenämare för dig.“
“Hvilket gäckeri! Men hvarför icke? Hur
mången är ej lycklig i fåfängan att ega något
skönt föremål, som andra kunna beundra och
afundas, äfven om man vet att den skatt, som
väcker beundran och afund, endast är en
tillhörighet på kredit! Det är väl sant att denna
lycka endast är liten i förhållande till den,
som kan njutas af honom, hvilken eger en egen,
om än aldrig så obetydlig klenod, den han får
vårda, vänja sig vid och slutligen älska som
en del af sig sjelf. Men blott man lyckligt
kan akta sig för alla jemförelser, så nöjer man
sig med sin lott“.
“Min gode Ludvig," svarade Lavinia,
plågad af dessa häntydningar, “jag ber att du
kommer ihåg och jag önskar, att jag icke mera
måtte behöfva erinra dig om att det är din
egen vilja som utstakat det förhållande, hvilket
finnes emellan oss. Men då detta förhållande
nu en gång är som det är, tänker jag att det
föga skulle öfverensstämma med din karakter
att söka ändra det. Och hvad man icke kan
och icke vill ändra, gör man troligen bäst uti
att tills vidare söka glömma.“
Visst var det djerft detta svar till en man,
som hon icke på långt när kände, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
