Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning derpå. Men jag tycker det sväfva för mig
att hon i kyrkan icke såg r&tt lycklig ut“
Slamret af en liten spjälkaret, som i
detsamma körde upp på gården, afbröt samtalet.
Marie skyndade till fönstret för att se genom
blommorna hvem det kunde vara.. “Ack,“
utbrast hon med tydlig misslynthet, “det är den
förargliga kamrerskan från Eksta! Hon skulle
minsann icke kommit hit i dag, om ej för att
säga något elakt om gårdagen. “
“Torka bort tårarne, barn, och sitt lugn
vid ditt arbete! Kamrerskan är ju en sådan
der stackars slamra, som aldrig lemnar någon
i fred. Hon menar ej så ondt som det låter,
och dessutom behöfver du öfva dig i tålamod.
Men låt henne blott icke se dig så upprörd: vår
ånger och vår smärta är blott för Gud och våra
ensamma stunder. Ödmjuka böra vi vara mot
alla menniskor, men vi få icke glömma att också
vi hafva vår värdighet att bevara.*
Efter dessa ord steg fru Rehnman upp och
gick att emottaga sin gäst, som hon mötte i
sjelfva dörren.
“Nå, tjenarinna, min bästa fru pastorska!
Hvad det är för en ofantlig evighet sedan vi
sist sågo hvarandra — jag tror minsann inte
göken galit då ännu. Gud vet hur det
kommer sig att tiden aldrig räcker till, utan att
en skall vara så upptagen att man inte kan få
någon stund öfver att se till sina vänner. Kors,
så frisk och blomstrande mamsell Marie är!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
