Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bara sårar mamsell Maries fina känslör, olit
jag fortfar ?“ » -
“Jag har icke den äraii att vara bekant
med fru Crsköld ... hvad kunna således mina
känslor ha att skaffa med hennes illamående?*4
“Rätt mycket, skulle jag tro. Hennes nåd
hade varit fullkomligt frisk, när hon i går morse
reste till kyrkan, men måtte vid någon syn
der — jag vet visst icke hvilken — blifvit så
dödligt altererad att hon nära nog var på väg
att svimma, hvilket bäst märktes deraf att hon
gång efter annan drog korken ur
luktvattens*-flaskan... Men, söta mamsell Marie, tag sig fpr
guds skull inte illa! Jag ville förr bita af mig
tungan, än med mitt oskyldiga prat åstadkomr
ma någon förargelse.*
“Det var också en alltför löjlig fruktan !u
svarade Marie, i det hon genom en våldsam
ansträngning tvingade ett leende på sina bleka
läppar. “Fru kamrerskan har en så treflig
förmåga att berätta, att man icke kan finna sig
annat än rqad.“
“Ack, sådant fint vett, sådant lyckligt sätt
att fatta sig! Jag riktigt beundrar mamsell
Marie. Men hvad var det jag skulle saga igen
... jo, den der lilla roliga scenen på
landsvägen. Nånå, mamsell Marie, rodna inte så
förskräckligt! Visst var det kanske lite djerft äf
ryttmästarn, men vi veta att dén herrn gör allt *
hvad det faller honom in. Följden var nu i
alla fall lätt att förutse. När de kommo hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
