Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelf lemnade ryttmästaren högst sällan
sjukrummet. Och då Lavinia med innerlig
enträgenhet bad honom unna sig några timmars
hvila, svarade han endast genom att visa på
barnen, som också ropade honom, så snart
han försvann från ena till andra sängen. I
vården om dem visade han ett oerhördt tålamod.
Det sved i hans hjerta — men denna hans
sorg kände ej Lavinia — för det att han sista
månaden varit skild från sina små älsklingar,
och under de många och långa veckor, som
sjukdomen varade, fans’det mer än ett
ögonblick, då han verkligen ångrade detta
äktenskap, hvilket gifvit honom så liten treftiad att
han af ledsnad nödgats lemna hemmet. Han
hade under sin stora sorg helt och hållet
förlorat ur minnet sjelfva orsaken till resan
och att denna orsak kommit från honom sjelf
och icke från vantrefnaden i hemmet.
Denna omedvetna orättvisa, som så ofta
uppenbarar sig i männernas lynne, denna
förmåga att med lätthet öfvertyga sig om hvad
som aldrig funnits till, utgör alltför ofta den
okända orsaken till en mängd i framtiden
kän-bara verkningar. 1 ^
Lavinias allt blekare kinder omtalade för
alla andra än Ludvig att hon snart angripit
sig mer än hon tålde, och fru Brunsberg, som
me.d sin lyckliga förmåga att “både se och
inte se,“ såg en hel hop mer än andra, tog
slutligen utan krus bladet från mun och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
