Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugutredje kapitlet.
Herrn och frun.
Vagnen hade knappt hunnit stanna, då
Ludvig, besegrad af den oväntade glädjen att
se sin hustru på detta sätt komma emot
honom, hoppade ur och ilade fram till henne.
Bägges ögon strålade af obeslöjad sällhet,
bägges kinder brunno och innan en tanke på
den omständigheten, att deras möte skedde i
Rudolfs och Julias närvaro, hunnit dagas i
Lavinias själ, hade hon nästan förlorat alla
tankar, ty för första gången efter giftermålet slöt
Ludvig henne i sin famn och tryckte en kyss
på hennes läppar. “Förlåt," hviskade han sakta
(sjelf nästan lika andlös som hon, hvilken i sin
dödliga förlägenhet knappt kunde lyfta hufvudet
från hans axel), “förlåt... Rudolf skulle hafva
undrat öfver en formligare helsning.“
“Sådan ömhet!“ ropade Julia otåligt.
“Var artig och vänlig mot vår lilla
barnsliga Julia!“ bad Lavinia, i det hon undandrog
sig sin mans omarning, medan han lika sakta
svarade: “Var lugn: i dag skulle icke hela
verldens barnsligheter kunna reta mig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
