Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabb som en vind ryckte ho»r fcHl sig hatten
från 1 ottomanen och iladé nedfar trapporna
till’ den omtvistådé dtak-stiipan*
Alla tre herrarne förfogade sig liastigt
éfter, för att vara hentie behjélplig att gå
om feoixi, men med ein högst onådig åtliörd
vigrftde Julia aHt biträde och hoppade sjelf ner.
: *Söta Lavinia/* ropade ryttmästaren till
siiif hustru, "haf allt i ordning tills vi
åtér-komma!"
Han fattadö årorna, och när den gyllne
Mrakinnan" ^ände sig och började simma utåt
åns genomskinliga spegel, lifvades åter Julias
mod: med smä stolta nickningar helsade hon
de på trappan qvarståénde.
,1: Efter en haiftiinmas rodd, hvarunder
rytt-ridästären uppbjöd hela sin förmåga att visa
sig underhållande, landade den lilla farkosten
åter. Och nu stod, titom de väntande vännerna,
en hel rad korgar på bryggan. f
"Kära Lavinia," vär Julias första ord, “jag
mäste gifva dig rätt: Ludvig kan vara
oändligt treflig,. när hati tfilt.; vi ha haft en högst
ängeiäm promenad tillsammans!"
Lavinia låtsade icke höra Julias prat, utan
röpädé tfll bétjenten, som kom iriéd käpjporna,
ätt spring^ upp efter n&gön småsak, som var
glömd. ’ : : i
“Emellertid kunna vi* bölja inlästoviftgen!“
föreslog ryttmästaren. *Fåf* jåg ge dig han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
