Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påblåsa hans svartsjuka, hvilken tortyr
bestod deruti att hon fortfarande, ehuru allt mer
och mer varmt, uttalade grefvens namn i
sömnen samt att hon, så ofta hon med sin man
talade om grefven, med välbetänkt öppenhet
förrådde sin känsla eller visade en dödlig
förlägenhet och ofta vände sig bort, för att dölja
en rodnad, som icke fans, om ej af nöje för
det hennes plan tycktes krönas af all möjlig
framgång.
Emellertid gick utvecklingen af intrigen i
Julias tycke mycket för långsamt.
Rudolf ville, kunde icke förmå sig att fatta
misstankar mot sin hustru, som han tillbad och
som (i trots af sina mångfaldiga små fel) oftast
visade sig älska honom öfver allt annat.
“Julia är ett barn!" hette det i hans
beständigt urskuldande själ. "Hön menar
ingenting, hon anar ingenting sjelf af det lidande
hon tillfogar mig. O, hvad det skulle smärta
och plåga hennes barnavarma hjerta, om hon
förstode det.. Stackars lilla Julia, jag kan ej
anklaga dig för det, hvarom du sjelf är
okunnig! Och vore det än en möjlighet
attettflyg-tigt intryck blifvit gjordt på hennes känslor,
försvinner det af sig sjelft, då hon behandlas
försigtigt. En aning af svartsjuka deremot, en
aning att jag misstänker henne, och gnistan
kunde flamma upp till en låga, som blefve
förstörande för oss båda."
Men då det snart började visa sig att Julia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
