Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, hon var en engel!“
“Åh, säg icke en sådan galenskap i samma
stund hon visar dig att hon varit allting annat!
Hon förtjenar icke att du kostar en suck, en
tår på henne. Håll henne hädanefter kort och
strängt, och kanhända skall hon, då denna
barn-fantasi (ty hos henne är det icke något
annat) blifvit undanträngd, förändra sig och
genom ett förbättradt uppförande, en
förnuftigare kärlek återgälda dig den möda, du gjort
dig att återföra henne. “
Under det Ludvig höll tal för Rudolf, som
likväl icke synnerligen tycktes lyssna dertill,
och Lavinia satt stum i divanen, tänkande på
sin mans förhållande, gled timvisaren allt
närmare mot 7 och slutligen så långt deröfver,
att det syntes sannolikt att grefven verkligen
försummade mötet.
“Se der,“ utbrast Ludvig, blickande
mellan gardinerna, “kommer han, men han ställer
ej sina steg hitåt. Han styr kosan hem, och
det så lugnt att han visst icke har något
kärleksmöte i sinnet. Jag går ut. Vi måste ha
reda på det här — och frukta ej, Rudolf... det
fins ingen man med strängare hederskänsla än
Adrian!“
Utan att höra på de halfva invändningar,
Lavinia och Rudolf framkastade, hastade
ryttmästaren att möta grefven i parken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
