Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomligt var ur stånd att fatta, ehuru hon
lika fullkomligt kände den hemliga och starka
inflytelsen deraf, “hvad har du att säga?4
“Hvad skulle jag ha att säga?“
“Jag ber dig att du ser på mig.. kanske
torde mitt utseende mera än mina ord
öfver-tyga dig att gycklets och barnslighetens dagar
för alltid lemnat oss. Hvad har du menat,
hvad har du velat ?“
“Menat... velat?“
“Intet undvikande ... Grefve Adrian beler
oss bägge i detta ögonblick: han har ej
erhållit någon biljett!“
“Har han icke?“ sade Julia och böljade
skratta så högt, hjertligt och otvunget, att
Rudolf med förskräckelse och förvirring
betraktade henne. “Det har då blifvit upplyst, du
tokige, svartsjuke, men ändå alltid älskade
Rudolf, att du hela långa tiden och i dag
isynnerhet sprungit som en god narr för din hustrus
små fina konster? Då du kunde tro att jag
blifvit dig otrogen, så kunde du väl också
förstå att jag skulle hämnas en sådan skymf!"
Och Julia skrattade än värre ... det var
ju det allra lilla löjligaste och oskyldigaste
spektakel man någonsin hört!
“Men, Rudolf, skratta då med och stå ej
så högtidlig som om du aldrig i din lefhad mer
ärnade dra på munnen! Gif mig nu din hand.,
här har du mig hel och hållen tillbaka. Ack,
min stackare, stackars Rudolf, hva-d da gör för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
