Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, 8om artig värdinna.*
“Lika mycket — kom då blott ihåg det
olyckliga sammanträffandet af
omständigheterna och att jag sjelf hade så föga hopp att
behaga dig, att jag ej annat än med oro kunde
se en sådan medtäflare som Adrian.“
“Har du då mera hopp derom nu?“
frågade hon och gaf honom en blick af retande
skäJmaktighet.
“Du vet ju,“ svarade han i samma ton,
“att jag icke har den förmånen att kunna stödja
mitt omdöme på erfarenheten, och då du sjelf
är den första dam, om hvars ynnest jag
bemödat mig, vågar jag såsom nybegynnare icke
bestämma min framgång. Emellertid,“ tilläde
han skrattande, “torde det alltid bli lite
bak-yändt att bölja med äktenskapet och sluta med
kurtisen.“
“Det medgifves, men för att lemna vårt
lilla skämt och återgå till vårt förra ämne, så
vill jag säga dig att major G:s hyllning
antager en enträgenhet, som icke behagar mig.“
“Han har väl icke genom ettord vågat...“
Ludvigs öga flammade genast upp.
“Var lugn! Säg mig om du sett att jag
gifvit honom eller någon annan den ringaste
anledning, att fördrista sig tro det mina öron
skulle vara öppna för främmande mäns
kärleks-suckar?“
“Nej, och tusen gånger nej! Jag tror till
och med att du med godt samvete kan påstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
