Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sådant listigt stycke!»
»Ja, det fattas ej minsann! Men nu vet allt söta frun
själv bäst hurudana pigorna ä’ nu för tiden: herre
min Gud, sådant hams och sådan odygd... nu ska’
de ha* sina kurtisörer och tissla och tassla i var vrå,
och Björkmanskans Johanna är ingen bit bättre än
de andra! Samma kväll matmodern tillsagt henne att
gå och lägga sig, blev hon i stället kvar i köket, för
hon hade något otalt med fästman, och just som
klockan slog ett och Johanna tog danken för att
lysa^ ut bakvägen, får hon höra att det kör och
stannar utanför förstugudörrn. Nu kan en tänka, att
Johanna icke var sen att blåsa ut danken och kliva
upp på bänken. Och vad tror kära frun hon fick se,
om ej en vagn så stor som ett litet passerligt hus. I
detsamma kom Björkmanskan själv utsättande och
öppnade förstugudörren, och i blinken var vagnen
också öppen, och en stor bjässe till karl, som såg ut
att vara av riktigt storfolk, lyfte ner ett långt och fint
fruntimmer. Johanna svor på, att hon hade en
silkes-kappa, som blänkte likt silver, och så många
silkes-slöjor och turkisschalar, att ingen kunde mäkta räkna
dem. Herrn tog henne under armen och ledde henne
uppför trappan och in i rummet, men se’n han varit
där en halv timme eller så vid pass, steg han åter
upp i vagnen och reste sin väg. Men hon blev kvar och
är ännu hos Björkmanskan.»
»Aldrig i mitt liv hörde jag sådant!» bedyrade fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
