Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnade majorskans kloka anmärkningar om förstånd
och erfarenhet.
Men nu även ett par ord om Virginia, i ålder näst
löjtnanten.
Ett genomskinligt guldnät av luftiga lockar skuggar
och mildrar kindens nästan starka rosenfärg, och
från hennes ljusblå ögon utgår en vacker stråle . . .
den bländar ej: den tjusar just ej heller, men den
värmer, och ingen kan se dessa hjärtegoda ögon utan att
glömma huru små de äro. Mången gång söker man i
stora ögon förgäves efter något uttryck. Virginias
»små blå» utgjorde hennes förnämsta trollkraft, och
hängde någon gång en pärla i dess jämna fina frans,
skulle mången velat påstå, att hon var en riktig
intagande varelse, utan att alls tänka på, att näsan var
för liten, munnen för stor och halsen något lång.
Av ovanstående beskrivning vill nu synas, att
Virginias utseende av konstdomare i skönhetsväg icke
kan benämnas vackert, och icke ens vanliga
betraktare skola som sådant godkänna det, i fall varje
särskild del granskas, men beskåda nu litet också hennes
gestalt, så fin, rundad och elastisk, se hennes smidiga,
behagfulla rörelser, hennes bländvita tänder, den
vackra purpurn på hennes läppar — och våga se’n
aldrig påstå, att hon är nästan ful. . .
Från middagsbordet gick sällskapet till salongen
att intaga kaffet. Friherrinnan, som tycktes anstränga
sig för att uppfylla en värdinnas plikter, anhöll nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
