Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ringaste väsen av sig, i synnerhet om hon litet
fjäsas och man icke ser för många fel på hennes
bortskämda gunstling. Vinner hon sen vid spelbordet om
aftnarna, då är hennes lynne likt den blidaste vårdag.
Hennes hjärta är gott, det vet jag, ty hon har ett
obeskrivligt tålamod med mig.... Men tyst, är det
icke pappas steg jag hör i trappan.? Jo, verkligen!
Nå han skall slippa genomskåda vad som passerat
mellan oss. Är det ej så, mamma?»
»Eugenie lilla!» hördes överstens lena röst. »Jag är
högst ledsen att erfara, att du befinner dig illa. Rätt
nu tål du icke vid luften! Dina nerver blir allt mer
sensibla.»
»Det är redan bra!» svarade friherrinnan med stadig
röst. »Vi ämade oss just ned.»
»Och vet pappa vad jag säger? Jo, att mammas
nerver icke äro så klena, om de bara bliva litet mera
anlitade. Mamma sitter allt för mycket inne, och
därför söker luften. Med en promenad i vagn eller till
fots alla dagar skall det bli bättre.»
Översten syntes förtjust över det sätt, varpå
Isabella uppfattat sin mors sjuklighetstillstånd. »Du har
alldeles rätt, mitt barn, på min heder, alldeles rätt!
Jag har just sagt samma ord flera gånger, men
kanske din övertalningsförmåga har mera vältalighet
än min... Får jag ge dig armen, Eugenie lilla?»
Spelborden hade ordnats. Vid det ena satte sig
generalen, majoren och kaptenen. Översten intog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
