Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marie», utbrast han häftigt, »säg mig varför du gråter,
och jag lovar dig vid min heder — du bör veta, att
jag ej nyttjar detta ord som ett tomt talesätt — att
tukta den uslingen, om han velat dig illa!»
Klas Malkus’ röst, så osäker, så häftig, nästan vild,
bringade den stilla, betänksamma Marie genast till
sans. »Jag vet icke», sade hon, »om hans vilja just är
så ond, men visst är, att om den blir av, skall det göra
mig mycket olycklig. Far har länge haft den vurmen,
att han ville ha mig till Stockholm, där han menar,
att jag med min röst skulle göra lycka vid teatern.
Men det hade visst aldrig kommit längre än till bara
talet därom, ifall icke stallmästarn jämt och samt
blåst under det, och nu har han kommit så långt med
far, att han icke har ro varken natt eller dag innan det
blir allvar av. Han tror på stallmästarns goda mening.»
»Vilken bov!» stammade Klas Malkus, och hans
läppar skälvde, hans ögon brunno av ursinne. »Vilken
bov! Det har han velat, därför har han smugit i
mörkret . .. Jag förstår! Men, Marie, huru har du kunnat
tiga med detta .. . varför har du ej sagt mig det förr?»
»Hur skulle jag våga att tala med herr baron om
sådant?» svarade Marie blygt. »En gång tänkte jag väl
därpå, men den tanken slog jag bort, ty jag tyckte,
att det icke alls passade sig att vara så djärv.»
»Marie, säg, har du icke känt, att jag vill dig mycket
väl?»
»Jo, jag trodde så ibland, men jag har icke riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
