Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skans besök, stod han nu sysselsatt att spionera på Kalles
beskickning. i
Frun i vindskupan satt likväl i dag icke vid sitt fönster
hvilket på morgonen fått rena, hvita gardiner.
Fastän Wiliam, utan afseende på de snubbor han för
omaket hade att vänta af sin värdinna, så mycket som
möjligt vidgade hålet på jalusien, var likväl hans besvär
för-gäfves: ingenting rörligt hade visat sig vid fönstret, då Kalle
kom åter springande öfver gatan.
»Nå?» frågade ingeniören och lyfte blicken från
papperen, med hvilka han låtsade sig vara sysselsatt.
»Jag får hemta choklat i morgon: hon hade inte något
färdigt i dag, sa’ hon.»
»Än renskrifningen — det glömde du väl, kan jag
tro ?»’
»Nej, jag kom nog ihåg’et, och om det skulle jag
också få besked i morgon.»
»Det är bra! Jag vill sitta ostörd och arbeta i dag —
tag nu nyckeln ur dörren och lägg på minnet, att jag icke är
hemma, det må vara för hvem som helst!»
Wiliam summerade i hop nu det ena med det andra:
de rena gardinerna, jemte den omständigheten, att han
andra morgonen skulle få svar, signalerade ju tydligt, att
fröken Marie Louise skulle komma i dag.
Vår ingeniör sade väl för sig sjelf, att det var allt för
löjligt, att dessa småsaker kunde intressera honom och draga
hans uppmärksamhet från allvarsammare tankar, men å andra
sidan tyckte han det vara ursäktligt, att en ung man fann
nöje i att se en vacker granne, om hvilken han hört så
mycket godt. Hade han blott först fått syn på henne, skulle
nog febern lägga sig.
Dagen och äfven aftonen förgingo dock utan att något
åkdon stannade vid grannens port, och det var först sedan
ingeniören förargad släckt ljuset och vändt sig åt väggen,
«om ljudet af vagnshjul nådde hans öra, »Må nu hvem
som vill betrakta henne!» sade han med stoisk likgiltighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
