Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sagt mer än de orden: »Jag får ju i allt råda mig
sjelf>
Med fattning mottog Marie Louise i dag sin friare.
Och då hon genast märkte, att icke han förmådde öppna
samtalet, hade hon mod att göra det.
»Bäste ingeniör Wiliamsson, jag .. .»
»Åh, det behöfs intet mer!» utbrast Wiliam och hans
kind blef hvit. »Jag förstår slutet på öfverläggningen. ..»
»Misskänn mig ej!» stammade hon, rodnande kanske
lika mycket inför sig sjelf som inför honom.
v »Nej, jag kan icke misskänna bevekelsegrunder, som
ligga så öppna — skada blott, att de stundom dolt sig under
blommor med honingskalkar. Ah, Marie Louise, jag älskade,
jag afgudade dig, och jag gör det kanske ännu, men vet, att
en fast man förmår öfvervinna passionen, då han ej mera
kan högakta föremålet för sina innerligaste känslor.»
»Hvad vill det säga?» frågade Marie Louise, väl stolt,
men dock med förvirring.
»Det vill säga att en ung qvinna, som lägger sitt hjertas
heligaste känslor på beräkningens vågskål, som under strid
försmår en enkel huslig lycka, för att i en framtid afvakta
gynsammare utsigter, icke bör väcka saknad.»
»I sanning, herr ingeniörn drifver här sin öfvervigt för
långt, och kan hända är det ändå nog vågadt att påstå det
sådana känslor och en sådan strid funnits. Jag åtminstone»,
tilläde hon med darrande läppar, »vet icke med hvad rätt,
denna djerfhet kan försvaras?»
»Med den rätt, min fröken, som hvarje man eger att i
ett dylikt fall som detta yttra sig inför den qvinna, hvilken
— efter att hafva mottagit och uppmuntrat hans böjelse
och två gånger begärt betänkningstid på hans anbud, något
som en qvinna icke gör, om hon resolverat sig för ett
af-slag — likväl till slut visar, att hon endast behagat leka
med hans känslor och hans heder.»
Marie Louise, som, för att säga sanningen, beredt sig
på böner och förtviflan, tycktes tveka mellan harmen att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
