- Project Runeberg -  Vindskuporna /
99

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mamma», sade Marie Louise med darrande röst, »detta
prof skall öfvertyga Wiliam ...»

* . . . att du är lika vankelmodig som nyckfull. Nog,
Marie Louise — det blir min pligt att vaka öfver dig, då
du sjelf glömmer, att ingen qvinna ostraffadt trotsar
grann-lagenhetens fordringar.»

»Så låt mig åtminstone få gå till rådmanskan!»

»Icke det heller! Det skulle blott ge anledning till en
historia, som blefve vanställande för dig. Mamsell Henriette
kan få gå dit ner och höra efter förhållandet, som kan hända
blifvit myckét öfVerdrifvet.»

Under feberångest afvaktade Marie Louise mamsell
Hen-riettes återkomst.

Rådmanskan hade, antingen af egen sorg eller af annan
orsak, varit ganska litet språksam och yttrat, att det vore
bäst, att herrskapet sjelfva läste brefvet, som upplyste allt,
hvadan budbärerskan erhöll det samma.

Marie Louise förde brefvet intill ljuset, och då hon såg
Pellanders namn der under, påtvingades hon, efter
genomläsningen, den öfvertygelsen att personer, hvilka vi anse
med förakt eller ovärdiga vår uppmärksamhet, ofta kunna
bli oss synnerligen vigtiga, ja till och med kära. Utom
advokatens mellankomst skulle läkare icke blifvit kallad, och
om Wiliam således räddades, hvem stod då, näst vår Herre,
främst till hennes tacksamhet? »Gud välsigne honom —
jag vill aldrig mer förakta någon menniska!» tänkte Marie
Louise, medan heta tårar föllo öfver den besynnerliga
underskriften: »På mensklighetens vägnar».

Förkrossad och döfvad, föll slutligen Marie Louise i ett
tillstånd af dvala, som under ett par dagar syntes beröfva
henne förmågan att känna. Endast suckar gingo öfver hennes
läppar.....

Pellanders välvilliga handling kröntes emellertid af så
mycken större framgång som sjukdomen egentligen icke varit
af någon svårare beskaffenhet, utan endast genom vårdslös
behandling förvärrats. Det gick likväl åt ännu ett par vec-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free