- Project Runeberg -  Vindskuporna /
103

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fallit, tills intet återstod, så utvecklade sig hennes beständigt
allt starkare, ju mera artigt kall han blef. Denna känsla,
som Marie Louise för åtta månader sedan kunde beherska
och som då varit en annan underordnad, hotade nu icke
allenast att öfvermanna hennes hjerta, utan äfven att
uppväxa öfver både förnuft och stolthet. Väl stridde hon för
att bevara det yttre skenet, och bevarade det äfven, men
var hon väl alltid mästare öfver sin blick och framför allt
sitt lynne, som ständigt omvexlade mellan en till
onaturlighet uppdrifven glädtighet och en till förtviflan gränsande
mjeltsjuka?

Då Wiliam gjorde sitt sista afskedsbesök, innan han
såsom vanligt på våren företog sin fård åt landet, var det
likväl så när, att ingen ansträngning lyckats. Ögats glans
skymdes af en dimma, skämtet dog på läppen, och handen,
som räcktes honom till farväl, darrade.

»När få vi återse herr ingeniörn?» frågade hon med
tvunget småleende.

»Förmodligen, som jag hoppas, nästa vinter.»

Det blef kallt omkring Marie Louises hjerta. Hennes
sinnen svindlade, och blott genom stor ansträngning höll hon sig
uppe, under det hon, helsande honom med en böjning på
hufvudet, hann nästa rum.

Månaderna flydde långsamt förbi.

Medan Wiliam sträfvade och arbetade för att lägga
grunden till ett framtida oberoende, ett mål, som tycktes
allt mer och mer krönas med framgång, drog Marie Louise
under dolda suckar den börda lifvet nu blifvit henne. En
del af sommaren tillbragte hon med sin mor på Malkolmsnäs,
en del vid »badet», och öfverallt kom i hennes väg den
unge, artige löjtnant von Wallden. Hans uppmärksamhet
var ej till enträgenhet besvärlig, ty han hade tillräcklig
skarpsinnighet för att till en del genomskåda Marie Louises lynne,
men der den samma, utan att synas sökt eller fadd, hade
tillfälle att visa sig, uteblef den aldrig. Efter återkomsten
från badresan ansåg han likväl lämpligt att försöka närma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free