- Project Runeberg -  Vindskuporna /
128

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, om du så tycker, min engel! Efter dessa beskedliga
menniskor nödvändigt vilja afbryta vår husliga lycka med
sina välmenande bjudningar, kan man väl till ersättning för
deras kostnad kosta på dem till baka ett några minuters
besök.»

»Ja, så tycker jag.»

»Och alltid, min dyrkade Marie Louise, skola våra
tycken öfverensstämma! Harmonien är grundvalen för
äktenskapets sällhet.

»Det är sant, min vänl Men nu måste jag kläda mig
. . . Får jag be dig ringa!»

»Ringa — hvad tänker du på, min gudinna? Jag
förbehåller mig att sjelf få uppvakta dig: du skall ju icke ha
annat än ytterkläder, och jag tillåter ingen annan att
påknyta dina lappskor ... se här, det ligger ju framme i
sängkammaren alltsammans!» Och med glad beställsamhet
sprang den nygifte mannen om kring sin unga fru, fjäsande
mer än en fästman.

»Nå, som du vill då!» Marie Louise sträckte fram sin
lilla fot på pallen.

»Ack, sådan förtjusande fot — jag trotsar Venus att
visa maken!»

»För all del, min vän», bad Marie Louise helt otåligt,
»lemna då en gång din bombastiska sinnrikhet — hästarne
få vänta för länge och kusken fryser i hjel.»

»Bagatell, min gudinna! Hästar liksom kuskar äro
skapade att vänta . . . Nå, se här ha vi pelsen — hvilken
smak i detta tyg . . . hur mästerligt den sitter! Ingenting
klär dig så väl som blått, med undantag likväl af rödt ...»

» . . . och gult och hvitt — är det ej så?» inföll
Marie Louise.

»Jo det förstås, emedan allting klär dig . . . Men
denna lilla violetta sammetshatt öfvergår ändå allt! Det syns
tydligt, att plymen är en äkta parisare. Du borde låta mig
följa med för att njuta af den beundran du skall väcka.»

För denna sista häntydning hade Marie Louise ett små-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free