Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit från mötet. Den karlen förefaller mig som en trasslig
silkesdocka. Här gick en historia, som sade, att han skall
ha rustat som en galning vid mötet. Då han kom hit, såg
han också rucklig ut, och frun lärer samma afton ha varit
i en mycket upprörd sinnesstämning. Hon har icke heller
förekommit mig vara sig rätt lik sedan dess: den ena dagen
blomstrar hon som en ros, den andra, i trots af hennes
bemödande att bära hufvudet lika högt, liknar hon en af
dina elfvahundra liljor; jag påstår likväl icke derföre, att hon
är i behof af något stöd.
Augusta har fallit henne i smaken. Hon, som har en
lika säker som god blick, ser den unga frun på närmare
håll än de andra, hvilka blott skåda henne genom de tusen
förskönings- och förvillelseglasen. Augusta har märkt, att
hon lider och att hon har stunder, som långt ifrån äro
öfverensstämmande med hennes glada yta. Stackars liten
— och han har beständigt små spelpartier med några lika
begifna sällar, förstås, af den gentUare sorten.
Det. är visst, att denna qvinna har en värdighet med
sig, som inger aktning. Man kan märka, att hon ännu
ut-öivar något inflytande på sin man, och det gör en godt i
hjertat att se och höra huru vänligt, huru mästerligt väl
hon förstår att ge färg åt hans frånvaro från sällskapet och
från henne sjelf och huru, då han återkommer, hon har ett
småleende, ett uppmärksamt ord på läppen. Man skönjer
äfven, att i fall detta ord icke i tid lugnade honom, skulle
kanske blott en undvikande blick, en allvarsam min förmå
väcka den retlighet, som icke sällan visar sig i smått. Hon
har behof af mycket förstånd, och hon eger det. Likväl
fruktar jag, att i längden intet medel skall hjelpa.......
De ha nu rest. Sista aftonen hon visade sig i
societe-ten, var hon bländande: hon doftade af rosor, och rosor
blommade på kinden, nöjet på läppame. Hon lemnade ett
ljuft minne af saknad i den krets, der hon blifvit så hyllad.
Men min Augusta och jag* vi beklaga henne...
I morgon vända vi åter till vårt lugna, goda hem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
