Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, ohörd förklingar min bedjande rost,
Och osedd faller min tår...
Jag förgås som en blomma i stormig höst.
Vitalis.
Två år ha förflutit.
Marie Louise har hunnit smaka på nära nog alla de
sorters skum, som bjudes ur lifvets bägare.
Hon har rest, lefvat, njutit. Hon har lett, gråtit, lidit.
Hon har varit en af dagens gudinnor, blifvit firad, tillbedd.
Hon har briljerat så väl i städerna som vid brunnar och
bad. Det är då tid att hejda ruset, innan det qväfver.
Ack, under långa, ensamma nätter har hon förgäfves
suckat efter hvila och gjort allt hvad en maka och qvinna
förmår att hämma den fart, hvarmed de begge gemensamt
ilade till ett gemensamt mål. Men Marie Louise eger ej mer
någon magt öfver sin man.
Nyligen återkomna till Sverge, dit nöden tvingat von
Wallden, då det ej längre var möjligt att erhålla de enorma
penningeremisser, som han ständigt fordrade från sin
förvaltare, befunno de sig för närvarande, under resan till
Malkolmsnäs, vid samma brunns- och badort, hvarifrån de
för två år sedan afreste. Wallden drefs af ett förtvifladt
beslut att här genom sin vanliga resurs försöka reparera de
nära nog totalt förstörda affärerna, och fasthållen vid tygeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
