Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större stad, der du kunde ge lektioner i språk och musik
och jag mottaga half-pensionärer i finare handarbeten.
Alltid, min gode Wallden, skall du i mig finna en
uppmuntrande vän; vi skola stödja och trösta den ena den andre
och bättre i fattigdomen lära känna hvad våra hjertan
kunna bli för hvar andra än under öfverflödet.»
Så talade hon för honom, så sökte hon lifva dem
begge. Skulle väl hennes ädla bemödanden krönas med
framgång?
Med höstens återkomst började Marie Louise röna
inflytelsen af en länge saknad väns obemärkta närvaro:
det blef nu bättre omkring henne. Men det enda, det stora
mål, hvarför hon nu lefde och sökte verka, nemligen att
återgifva von Wallden åt sig sjelf och sina pligter, ville ej
närma sig, Hans mjeltsjuka tilltog i trots af alla de försök,
hon satte deremot, och flera timmar om dagen, när han
åter kunde lemna sängen, dref han omkring ute, helst i
skogen, der han sökte ett skygd undan alla efterspaningar.
Men hans hustrus beständiga ångest tillät henne ej att lemna
Honom åt sig sjelf; med outsägligt ömma ord förebrådde hon
honom hans grymhet att lemna henne ett rof för dessa nya
qval.
»Jag besvär dig, Marie Louise», svarade han en gång
med en vildhet, som dock hade uttrycket af en innerlig
bön, »lemna mig i fred för dessa föreställningar, dessa eviga
böner — anse mig förlorad och lemna mig åt mitt öde!»
»Omöjligt, hur kan du begära det? Du skall
återkomma.»
»Aldrig... Se på mig rätt, arma qvinna — se denna
utmärglade kropp, dessa insjunkna ögon, detta aftunnade
hår, som knappt räcker till att betäcka det hufvud, i
hvilket en gång så många lättsinniga tankar hvälfde sig, se
vidare den fordom lysande löjtnant von Wallden i denna
luggslitna rock, hans enda rock, den han icke ens har
rättighet att bära, hvars gula uppslag äro lika nedfläckade som
egarens rykte — och jag frågar dig, Marie Louise, om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
