- Project Runeberg -  Vindskuporna /
240

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, min gud, hvem skulle det vara?» Och nu blef
i bast en mängd gissningar öfver personer, som antingen
voro sjuka, på väg att dö eller borde vara det för att lemna
en indrägtig beställning åt sin efterträdare.

»Idel misstag, mitt herrskap! Den person, som gått
bort, har länge sedan upphört att vara ett talämne, men
var det fordom så mycket mera, särdeles i vår stad.»

Ett gemensamt långt utdraget »ahal», förstärkt genom
en talande mimik, tycktes tillkännage, att man ändtligen
kommit sanningen på spåren.

»Här kan blott», sade postmästarinnan, »vara fråga om
den der ovärdige löjtnanten, som för några år till baka gifte
sig med det högfärdiga stycket, som bodde i Leanderskans
vindskupa, tror jag, midt emot herrskapet?»
Postmästarinnan ansåg för passande att i slika omständigheter som *de
närvarande ha helt och hållet glömt, att denne löjtnant en
gång räknat sig till godo den stora hedern att vara slägt
med borgmästerliga huset.

»Var det han?» frågade de andra och sågo på
rådmanskan.

»Alldeles!» sade gumman Utter. »Men, kära syster
Ulla, hvarföre tala så främmande och omildt om en gammal
bekant? Var hon icke allas vårt nöje, då hon utgjorde
prydnaden i vår stad!»

»Hvad för slag?» utbrusto båda de yngre fruarna.
»Prydnaden för vår stad — tant måste säkert
missmin-na sig!»

Borgmästarinnan, som hittills tegat, yttrade nu med
stor värdighet; »Mina damer, det kan ej nekas, att syster
rådmanskan i visst afseende har rätt; en gång — det är
nu mycket länge sedan — ansåg äfven jag denna flicka,
sQm uppförde sig så anständigt och så arbetsamt i sin stora
fattigdom, verkligen vara en prydnad och föresyn för
ungdomen, men ett för högt sinne gjorde hennes olycka. Det
har straffat sig sjelft och det lär väfr an ytterligare bli
straf-fadt, då man skäligen kan ta för afgjordt, att folket nu lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free