- Project Runeberg -  Vindskuporna /
243

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

här en gång förut, men besinna, mitt herrskap, att hon då
hade friherrinnan på Segerstad att tillgå! Och ingen lär väl
kunna föreställa sig, att vi skola föda dem, för det att den
slarfven löjtnanten råkade att på långt håll eller så godt
som inte vara slägt med min man.»

»Så menade jag visst icke! Marie Louise eger ännu hela
sin arbetsförmåga, och hvarföre skulle då arbete saknas
henne både från landet och staden — säkerligen skall hon
sy för billigt pris och med nöje mottaga hvad slags
göromål, som erbjudes henne.

»Kan hända», yttrade lilla pastorskan försmädligt, »att
ingeniör Wiliamsson nu förnyar sitt anbud!»

Doktorinnan slog upp ett gapskratt, så löjlig förekom
henne denna anmärkning, men borgmästarinnan sade
allvarsamt: »Det är nästan lite’ elakt, mina fruar, att skämta så
der! Vi förstå något hvar, att en man i ingeniör Wiliamssons
lyckliga läge och en person med sådan karakter icke numera
lär sätta henne i valet och qvalet.»

Rådmanskan, angelägen att genast afbryta detta ämne,
påyrkade, att man skulle lemna något yttrande om hennes’
förslag.

Man teg, man öfverlade. Det skulle vara rätt roligt
att gå upp till eller, rättare sagdt, låta hennes nåd från
Malkolmsnäs gå upp till dem och då få yttra, i det man
nådigt med handen vinkade henne att taga plats vid klockan
eller kakelugnen: »Jag har skickat efter lilla frun för att
höra oäi hon kan ta emot de här kläderna att sy till lille
Alfred . . .» Ah, det vore en triumf, värdig en hel småstads
begär!»

»Jag tycker», utlät sig pastorskan, som alltid ville komma
först, »att hon gerna kan flytta hit! Vi kunna skjuta ihop
litet — hon gjorde ju sjelf insamlingar, då hon briljerade
vid badet: nu skola vi göra insamling åt henne ... jag
skall be min man sätta upp en fattiglista.»

Rådmanskans tålamod var nära att taga slut, men
ännu en gång beväpnade hon sig med mildhetens vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free