Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nät för att fånga den aktade och förmögne ingeniören,
hvilken aldrig hade haft i deras stad att göra, då han till slut
lik en rigtig tok flög åstad och gifte sig med en tiggerska,
den der endast haft deras godhet att tacka för att hon
ännu lefde.
»Gratulerar, gratulerar!» sade fru Elmgren, stadens
vördade klubbfru, som äfven samma söndag hade sin societet
såväl som borgmästarinnan. »Vore önskligt, om detta gälde
till varnagel för en annan gång, så kunde jag räkna på att
få ha mina resande i fred; hvar kristen själ kan ju begripa,
att om menniskan fått vara här han var, skulle han och
jag nog blifvit sams om mina begge hörnrum. Då hade
hån aldrig kommit i den gemena vindskupan och fått sigte
på Utters rara blomma, hennes nåd i kupan midt öfver.
Men jag visste så väl och har alltid sagt, att det en gång
skulle komma surt igen, att det här usla samhället aldrig
^ håller någon ordning hvarken i smått eller stort, utan jemt
blandar sig den ene i den andres affärer!»
Till en början fans intet enda fruntimmer, som ej
oåterkalleligen beslutat att icke gå på bröllopet. Men ju
närmare den vigtiga dagen kom, desto mera började man
jemka och gifva med sig, ty det var kanske ändå icke så
alldeles rätt att lemna så mycken offentlighet åt den billiga
förtrytelse, hvaraf man var intagen; det vore ju dessutom
synd att göra de stackars menniskorna så missbelåtna!
Emellertid var den sista möjliga dagen för en bjudning
inne, och ändå hördes stadstjenaren, i sin svarta frack och
med korten i hand, icke af. Ack, den stadstjenaren, han
hördes aldrig af med de bjudningskorten, ty Marie Louise
hade föredragit, att vigseln skulle försiggå i största tysthet,
hvad den ock gjorde, i den lilla vindskupan, der hon
upp-lefvat så många minnesrika dagar.
Hvad staden beträffar, försonades den fullkomligt genom
en stor middag med dertill hörande bal, hvilken högtid alla
funno särdeles lysande och »väl arrangerad».
»Ja», sade våra fruar, den ena till den andra, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
