Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De döda komma aldrig tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE DÖDA KOMMA ALDRIG TILLBAKA.
Den månad då jag fyllde sjutton år tog jag hyra
som gast på »Sophie-Sutherland», en tremastad
skonare som skulle ge sig ut på en sju månaders
säljaktskryssning utmed Japans kust. Vi seglade från
San Francisco, och jag stod genast inför ett alls
icke oviktigt problem. Vi voro tolv man i skansen,
av vilka tio voro härdade matroser med tjäriga nävar.
Jag var icke allenast en ungdom och stadd på min
första resa, utan jag hade också till kamrater män
som gått igenom den hårda skolan på Europas
handelsflotta. Som skeppspojkar hade de måst sköta sina
sysslor och därtill enligt sjömanslivets eviga lagar vara
slavar under jungmännen och matroserna. Då de
blevo jungmän, voro de ännu slavar under matroserna.
Då en matros under frivakten ligger i sin koj nere i
skansen, kan han befalla en jungman att ge honom
hans skor eller gå efter en dryck vatten. Jungmannen
ligger kanske i sin koj. Han är precis lika trött som
matrosen. Men han måste resa sig ur sin koj och
gå efter det begärda. Om han vägrar får han smörj.
Om han händelsevis är så stark att han kan klå
matrosen, kasta alla de andra matroserna, eller så
många som behövs, sig över den arma satan och ge
honom det kok stryk han har att fordra.
Nu förstår man mitt problem. Dessa härdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efterskord/0035.html
