Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Den Hundraportade Staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vegetationen är öfverallt lika yppig, landet ett
verkligt Paradis. Men äfven det skönaste tröttar,
om ej någon omvexling linnes, och någon sådan träffa
vi ej, förr än vi komma i trakten af Memfi, till
Pyramiderna. Dit är likväl mera än 90 mil. Lyckligtvis
finnes mycket att förkorta tiden med och färden utför
strömmen går hastigt.
Se, der sticker nu igen något upp ur vattnet och det
är ingen Suki. Det är vattenoxen, Ehemo, i Bibeln
kallad Behemoth och hos oss Flodhästen.
Dess stämma skall hafva någon aflägsen likhet med
hästens gnäggande; den grekiske historieskrifvaren
Herodot berättar äfven att den är precis lika stor
som en häst, har svans som en häst och bär på halsen
en lång mahn. Detta finna Egyptierna likväl icke
(och ej heller andra), derför kalla de djuret ej
heller en häst, utan - oaktadt det ej har horn, men
likväl bölar som en buffel och är mycket o vigt
- heldre vattenoxe. Ehe betyder tjur, oxe; P är artikeln
för mankön, Pehemo betyder således: Vattenoxen; och
sålunda har det vanställda ordet Behemoth uppkommit.
Jagten på detta tolf fot långa odjur är ganska
vinstgifvande. De unga djurens kött är mycket
välsmakande; de gamlas visserligen hårdt och
svårsmält, men likväl bättre än intet och, om man
också måste sälja det för billigt pris, erhåller man
likväl en nätt summa derför, ty ett sådant djur väger
sina 30 centner. Fettet begagnas vid matlagning;
benen köpas af svarfvare; hvilka använda tänderna
till elfenbenssniderier och betalas dyrt, arbetas
dels inom landet, dels skickas äfven till Phoenicien,
af huden förfärdigar man sköldar, hjelmar och - om den
blifvit rätt hårdt torkad - till och med lansskaft.
Ej allenast emedan jagten är så vinstgifvande,
förföljer man djuret, utan äfven till följe af den
skada det förorsakar. Oaktadt det ej äter kött, är
det likväl ganska farligt för badande och dem som
hemta vatten eller i små båtar färdas på floden. Om
natten går Flodhästen upp på sädesfälten, afbetar
fullkomligt ända till roten fjerdedelen af den
största åker och tager sig sedan litet motion efter
måltiden i det han söndertrampar den öfrigblifne
säden med sina klumpiga fötter. Derföre vaka äfven
landtmännen under nätterna, dölja sig vid stränderna
och, när Ehemo har spatserat upp, springa de hastigt
fram, gräfva en lång, djup, ungefär sex fot bred
graf, betäcka denna löst med grenar och löf - och
när vattenoxen återvänder till floden, så faller han
ganska riktigt i densamma. Följande morgon dödas han
medelst slag af en jernklubba vid tinningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
