Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
som skall afh alla den for starka tryckningen
ofvanifrån. Men drottningens kammare ligger icke
rakt under pyramidens spets samt afsmalnar uppåt,
tilldess väggarne mötas.
Vi hade äter krupit tillbaka till det lodräta
schaktet, den så kallade »brunnen.» Jag önskade
att stiga ned, men Beduinerna försäkrade att det
ej gick an ty, först och främst hade brunnen ingen
botten utan gick allt djupare och djupare; derjemte
hade de väl ofta fört fremlingar dit, men ännu hade
aldrig någon stigit ned. Men jag hade enkom dertill
låtit min åsnedrifvare från Kairo medtaga en lina och
ville således ej afstå från försöket. Jag band den ena
ändan af tåget under armarna, gaf den andra åt mina
ledsagare, inskärpte hos dem på det allvarligaste,
huru de skulle förhålla sig och började derefter
nedstigmngeii.
Schaktet håller 2 fot i fyrkant. Man har i två
motsatta sidor inhuggit hål, i hvilka man kan
fatta med händerna och insätta fötterna. Sålunda
är nedstigandet just ej alltför besvärligt; men ett
enda felsteg skulle efter Beduinernas försäkran hafva
störtat mig ned i den bottenlösa brunnen. Derför hade
jag medtagit linan.
Efter att hafva nedstigit omkring 50 fot kom jag
till en kammarlik utvidgning af schaktet, hvilken
var mig rätt önskvärd till hviloställe. Jag satte mig
ned några minuter och klättrade derefter vidare. Jag
trängde måhända ännu femtio eller sextio fot längre
ned i klippan, - jag befann mig redan icke mera i
Pyramiden utan i den klippa på hvilken den står, -
då blef jag på en gång så trött, att jag ej kunde
komma längre. I den obeqvämaste ställning försökte
jag att hvila ut ett ögonblick. Derpå försökte jag
att gå vidare, det gick ej.
»Upp!» ropade jag till mina Beduiner och de drogo
mig långsamt uppåt, hvarvid jag naturligtvis alltjemt
med händer och fötter famlade efter stegen i väggarna.
»Var ni nere på bottnen?» frågade mig den äldste af
mina ledsagare då jag åter kommit upp.
»Nej.»
»Det tror jag också,» svarade han listigt småleende;
»det finnes der icke heller någon sådan.»
»Vi kastade ned nägra stycken brinnande papper; men
botten kunde icke upptäckas. Jag kastade till och
med en af våra beckfacklor dit ned men den slocknade
olyckligtvis under fallet, korteligen bottnen kunde
jag icke
Pyramidernas Land.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
