Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vinhandlarens lilla dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
brukade bära en gul- och blårandig duk bunden omkring
hufvudet. Således var man hastigt afklädd. När man
badat af hjertans lust, så påtog man ånyo sin klädnad,
band duken omkring- hufvudet och spatscrade vidare;
aftorkningeii öfverlämnades åt solen.
En dag hade Netkro med sin följeslagerska ånyo ilat
ut, för att ve-derqvicka sig i Nilens kristallböljor.
Under det hon ännu gladde sig åt badet, hade
tjenarinnan påklädt sig och gick nu upp och ned
på stranden.
Hon sysselsatte sig med att åt sin hcrrskarinna binda
en bukett af de praktfulla hvita Lotosblommor, som i
massa växte vid stranden. Dessa blommor, som hafva
mycken likhet med våra sjörosor, voro synnerligen
omtyckta af de egyptiska fruntimren. Förnäma damer
såg man nästan aldrig, vare sig på promenad, i
sällskaper eller vid en lustfärd på vattnet, –
utan en lotosbukett i handen.
Så gick tjenarinnan en liten stund sorglöst omkring
hit och dit.
»Rosenkind, Rosenkind!» ropade hon hastigt med hög
röst, »se denna förfärliga fogel!»
Nctl-.ro blickade upp, - der sväfvade i vida kretsar
en oerhörd gam öfver dem. Och allt tränare beskref
han sina kretsar och allt längre
O
O
korn han ned. Flickorna intogos af ängslan, de
ropade på hjelp, men ingen fans i närheten, som hörde
deras rop, eller som hade kunnat bistå dem. Nu var
den olycksbådande fogeln rakt öfver dem, han sänkte
hufvudet, - och sköt ned som en pil. Netkro utstötte
ett gällt anskri af fasa och betäckte ögonen med sina
händer; hennes tjenarinna flydde af ångest och skräck.
Ett ögonblick derefter hördes ånyo den väldige gamens
vingslag, - de båda flickorna vågade se upp, - der
steg don fruktansvärde roffogeln åter upp i luften,
högre - högre - allt högre och försvann ur deras
åsyn. Netkro sprang upp ur vattnet och föll gråtande
om sin ledsagariimas hals. När hon hade återhemtat
sig från sin första förskräckelse, ville hon ila hem;
då varseblef hon först hvad gainen hade tillställt,
- han hade bortfört en af hennes sandaler. Detta
var visserligen ingen stor skada och stod ej i
förhållande till den skrämsel som den stackars flickan
utstått. Rosenkind gick u;ed sin ledsagarinna barfotad
till sitt hem, berättade det upplefda äfven ty ret och
gömde till ett minne deraf den qvarlemriade sandalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
